Nu är jag hemma igen....

Opererades i måndags vilket jag oroade mig en hel del för men det gick bra.

Visst såret stramar och så som förväntat. Jag överanstränger vissa muskler så det gör ont , i nacke och sånt men det kan jag leva med.

Det som gick sämre var att andra körtlar som producerar calcium tog stryk istället. Fick kramper och stickningar i händer, och ansikte - det var läbbigt.

Snacka om att man har lärt sig att de små sakerna kan vara värd så mycket. Jag fick komma hem i torsdags men har fortfarande problem med kalkvärdet så det blir en hel del intagande av medecin så jag ska slippa kramperna. Orken har väl heller inte kommit tillbaka men det tar väl sin lilla tid....

Jag orkar ju inte med något intensivt, måste kunna släppa det jag håller på med om jag inte orkar så det är tur att jag har min goa gubbe och mina underbara ungar till hjälp.

Hoppas bara att det vänder snart för annars känns det som att det bara går runt, är det inte det ena så är det det andra..

Man vill ju bli någotsånär normal igen ;)